Den magiska dörren

Den magiska dörren

Kapitel 1

-Mamma jag går till Christina, säger jag. Det är inte säkert att jag kommer hem till maten.Hej då, säger jag.

Jag går ut i hallen och tar på mig mina skor och min skinnjacka och gårmot Christina. Jag ringer på dörren och Christina öppnar. Vi går upp till hennes rum. Jag älskar verkligen Christina vi blev ihop för ungefär fyra månader sen hon är alltid snäll mot mig men kan bli väldigt arg om någon annan stör henne. Vi lägger oss i samma säng.

-Vad tänker du på? säger jag.

-Dig, säger Christina.

Vi ligger och tar det lugnt, jag leker med hennes bruna hår mellan mina fingrar och under tiden ser jag djupt in i hennes ljusblåögon  . Hon är så jävla söt!

-Jävlar, klockan är tre och vi har skola imorgon, säger jag.

-Snälla kan du sova över, säger Christina

-Okej då, säger jag.

Vi kryper ner under täcket efter en stund hör jag att Christinas dova snarkningar. Efter en stund somnar jag äntligen.

Jag slår upp ögonen och kollar på klockan. Den är 9.13. Idag börjar vi klockan 10 så det är lugnt.

-Christina vakna, säger jag.

Christina reser sig upp. Vi tar på oss våra kläder och äter frukost. Vi går mot skolan, men ingen av oss kommer på något att prata om. Jag öppnar dörren till vårt matte-klassrum. Christina går in först, sedan går jag in. Vi fortsäter med ekvationer trots att jag hatar det. Jag går ut efter någon minut trots att det känns mer som några timmar. Sedan kommer Christina. Vi går under tystnad ut. Ingen av oss gillar fotboll så det brukar mest bli att vi går till dammen och sitter och pratar.

-Vad blir det för mat? undrar Christina.

-Tror det blir hamburgare, säger jag.

Både jag och Christina är medvetna om att vi båda hatar hamburgare så det brukar mest bli att vi äter bröden med smör. Vi går in igen och SO-läraren Stig börjar prata om andra världskriget. Jag tycker Stig är snäll, han är alltid glad och pratar mycket. När det är dags för lunchrast dröjer jag mig kvar lite längre och pratar med Stig. När jag vi pratat klart går jag ut. James står och pratar med Christina.

     -Vill du gå på bio med mig? säger James.

• Nej, säger Christina.

Jag går fram till James.

• Du stöter inte på Christina, säger jag.
• Vad ska du göra? säger James.

Jag tänker inte ens på konsekvenserna, jag drämmer till honom vid ögat. Jag springer ifrån honom så snabbt jag kan jag känner mig lite orolig att han kommer försöka skada mig eller ännu värre gå på Christina. Jag tror det kommer bli en blåtira men jag bryr mig inte. Christina springer fram till mig.

• Jag önskar att jag kunde säga att jag är arg på dig men det är jag inte, säger Christina.
• Kom vi går och äter, säger jag.

Vi går till matsalen under tystnad. Jag kan inte säga att jag ångrar mig. James har stött på Christina hela året, det var bara den tändande gnistan. Jag öppnar dörren och Christina går in. Just ja, det är hamburgare. Jag tar två bröd, ett till mig och ett till Christina. Jag brer båda hamburgarbröden och går mot Christina. Christina hade tagit det enda lediga bordet, som tyvärr är nära städaren. På skolan sägs det att städaren har blivigt anklagad för mord men att polisen inte lyckades  hitta tillräckligt många bevis för att fälla han så honom flyttade hit och började jobba som städare. När båda ätit upp går vi till svenskan som är sista ämnet. Vi jobbar med grammatik. Jag kan inte koncentrera mig. Jag tror inte att James kommer låta mig vara. Jag är medellång men väldigt stark så jag tror inte han kan skada mig. Men han kan alltid sprida ut rykten om vad som helst…  

Klockan ringer äntligen. Jag börjar gå hem. Jag går förbi stället där dom har alla soptunnor. Där finns en spiraltrappa och jag ser att det ligger en vit papperslapp under en dörr.    

Kapitel 2     

Jag plockar sakta upp pappret.

Hej

Jag skriver detta i rädsla. Jag vet att det är fel att blanda in   

fler personer i detta men jag kan inte låta bli. Jag hoppas

samtidigt att någon läser detta. På andra sidan denna

dörr finns en annan värld, en hemsk värld. Jag tror inte att

det finns någon som kan hjälpa oss i vår värld men jag

har inte tappat hoppet på att det finns någon i er värld.          

Därför lämnar jag detta brev som en sista utväg.

Snälla kom och hjälp mig

Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte vad jag ska tänka. Om dom är i fara hur ska jag kunna lämna dom utan hjälp? Jag vill inte lämna Christina, men jag vill inte ta med henne till faran. Vad ska jag göra? Jag vänder pappret. Där står “ps städaren har nyckeln till dörren på sitt kontor”. Varför just städaren?

Kapitel 3

Jag har bestämt mig jag ska försöka ta nyckeln från städaren. Idag ska det hända. Christina är i Rom så jag tänker passa på. Hon ville att jag skulle följa med men jag sa nej. Min plan är att när städaren går ut från sitt rum ska jag gå in och ta nyckeln. Jag har skaffat en annan nyckel som jag tänker lägga dit i stället. Det känns som jag är tre år igen. Men jag kommer inte på något bättre. Nyckeln värmer i fickan. Jag går till maten, det känns som om hela dagen har gått jättesnabbt. Det är fisksoppa, som om denna dagen kan bli bättre! Christina är i Rom, Jag ska ta en mördares nyckel och som det inte räckte så är det fisksoppa! Jag äter upp och börjar gå mot städarens dörr. Det är dags, jag försöker öppna dörren, självklart är den låst. Jag tar av mig min tjocktröja och lindar den runt min hand. Jag slår med min knutna hand på rutan bredvid dörren så hårt jag kan. Den får sprickor men går inte helt sönder så jag slår igen, denna gången slår jag igenom. Jag sticker in min hand och vrider om låset och öppnar dörren. Planen går inte som jag tänkt med att mördaren inte skulle märka något .Tiden är kommen, jag går in,, öppnar en skrivbordslåda men där ligger ingen nyckel, bara en massa papper. Jag öppnar nästa, där ligger nyckeln. Som tur är har han resten på sig så jag tar den och lägger in min nya nyckel i lådan. Det kan tyckas onödigt när jag slagit sönder en ruta, men jag hoppas att han inte ska fatta vad den som tagit sig in har stulit. Jag går ut och jag känner mig stressad. Hoppas han inte kommer. Som tur är ser jag honom inte på vägen. Jag känner mig inte redo att gå in i dörren men jag måste göra det idag innan vaktmästaren märker att nyckeln är utbytt. Så jag ser det som en för stor risk att inte göra det idag.

Jag börjar gå in. Vi har NO-labb. Jag hoppas verkligen att jag kan koncentrera mig. Vi gör en rätt så ointressant laboration. Jag har bestämt mig för att jag först ska hem och sen öppna dörren. Jag börjar gå hem. Jag kan bara inte sluta tänka på det. De känns verkligen svårt att gå in i en hemsk värld. Jag har ingen aning om hur jag ska överleva. Jag hoppas verkligen att jag kan få tag på en pistol. Jag har testat att skjuta med en riktig pistol så jag hoppas kunna klara mig. Jag tänker cykla till en jaktbutik och köpa en riktig jaktkniv. Jag tänker också köpa en kraftig luftpistol och hoppas att jag kan få en riktig pistol. Som tur är har jag några tusen kronor i kontanter som jag kan köpa det med. Jag går upp på mitt rum och tar fram min Mac. Jag går in på den lilla halvkriminella jaktbutikens hemsida. Jag börjar kolla på luftpistoler. Jag ser en luftpistol dom har den hemma med 10 kulors magasin och 190 meter i sekunden. Jag går över till jaktknivarna, jag ser en med några hullingar.

Jag går ut och börjar gå till jaktbutiken. Jag öppnar dörren och hör en klocka som plingar. Det sitter en gammal fet man bakom disken jag går runt bland alla hyllor. Jag tar luftpistolen jag kollade på, kniven med hullingarna, ett hölster för pistolen. Jag köper ett bälte där jag kan fästa hölstret och kniven i sitt fodral. Jag går fram till den feta expediten han blinkar inte ens för min ålder. Det kostar 3563 kr jag blir inte förvånad över priset. Om man handlar på sånna här halvkriminella affärer får man räkna med att betala. Nu måste jag snart börja gå mot skolan. Ska man tro Narnia så kommer tiden att ha stannat men det är ju bara fantasy. Kan man verkligen tro på det? Jag säger tack till mannen bakom disken och går ut genom dörren. Nu går jag snabbt mot skolan. Jag går till sopstället på skolan. Jag går upp för spiraltrappan jag känner hur det stinker från soporna. De är första gången jag får höjdskräck men när jag kollar ner från den lilla plattformen känns det som jag ska ramla ner och bryta nacken. Jag går snabbt fram till dörren och sticker sakta in nyckeln i låset och vrider om…

Kapitel 4

Synen som möter mig är hemsk jag är vid skolan men allt är förstört. Den förhållandevis nya tegelbyggnaden har gått av ojämnt på ungefär mitten. Jag fäster kniven och luftpistolen i bältet. Jag känner mig inte längre höjdrädd. Så jag kastar mig över räcket och landar på fötterna. Jag börjar springa mot centrum. Jag ser två bilar som har krockat tro det eller ej men jag kan faktiskt inte köra bil så jag hoppas kunna hitta en motorcyckel. Jag kan inte köra det heller men man lever bara en gång. Jag ska nog eventuellt kunna överleva. Jag känner mig orolig för jag vet inte vad det finns för varelser i denna världen. Jag känner mig mer och mer orolig för jag är inte säker på att min luftpistol inte kan döda övernaturliga varelser. Jag går, jag känner igen så mycket men samtidigt är inget likt. Jag ser inte en enda levande människa. Jag ser hur många bilar som krockat som helst. Till slut hittar jag en svart Harley Davidson som står parkerad på en garageuppfart. Tycker det blivit på tok för många inbrott men jag måste ta mig in i huset. För att hitta nyckeln. Jag vill spy över mig själv och att jag ens kan tänka tanken att bryta mig in i ett hus och ta någons motorcyckel. Jag går runt huset och hittar ett fönster. Jag tar upp min pistol i pipan och drämmer kolven i rutan med all min kraft. Fönstret splittras. Å vad jag hatar det ljudet. Jag vrider om handtaget och öppnar fönstret jag häver mig in genom det nu vidöppna fönstret. Jag går upp på övervåningen jag hittar föreldrarnas rum. Det är stort. Men rätt så tomt där står en dubbelsäng och ett nattduksbord på varje sida. Jag öppnar lådorna. Jag hittar en nyckel som ser ut som en motorcyckel nyckel. Det skrämmer mig att jag inte sett någon levande varelse så jag vill komma ifrån detta stället så snabbt jag kan. Jag går utt samma väg som jag kom in jag låser upp låset och hoppar upp. Jag gasar och släpper sakta kopplingen. Jag åker iväg det känns skönt att känna fart vinden i ansiktet. till en början kör jag rätt så långsamt men jag ökar farten efter hand med att jag lär känna motorcyckeln. Jag kör mot centrum min plan är att hitta en lägenhet högt upp så jag har bra utsikt så jag ser om någon skulle komma. Jag vet inte hur länge jag kör men till slut är jag inne i centrum. Jag funderar en stund men jag bestämer mig för att åka till det högsta lägenhetshuset. Jag börjar bli väldigt trött. Det är mörkt ute och jag har ingen aning om vad klockan är. Jag kör så snabbt jag kan. Jag går runt huset och letar efter en väg in. Jag bestämer mig för att ta mig in genom ett fönster vid tvätstugan. Jag rör mig snabbt mot hisen. Jag åker till översta våningen för där måste jag bara hållakol neråt. Jag öppnar dörren. Jag fryser till is på golvet ligger en död Kille och det luktar unket. Jag skulle gissa att han är i 20 års åldern. Han ligger i en pöl av sitt eller slår det mig plötsligt mördarens blod. Jag stänger sakta dörren jag öppnar en dörr så långt ort jag kan hitta. Jag öppnar sakta dörren som tur är ligger det ingen otrevlig överraskning där också. Jag tror inte jag hade klarat att se ett till lik idag. Rummet är stort och rymligt där finns en soffa som står vänd så man kan se ut genom ett fönster. Det finns ett modernt kök. Tapeterna är vita det finns två dörrar en som jag tror leder till ett badrum och en som jag tror leder till ett sov rum. Jag tror jag hade kunnat trivas här om jag inte visste att det låg ett lik på våningen. Jag går in i badrummet jag kollar så vattnet funkar sen gör jag det jag behöver. Jag går och lägger mig i sovrummet. Det är rätt så normalt mitt i rummet står en dubbel säng och på varje sida står det en plastväxt. Jag lägger mig i mitten sängen. Jag tar inte ens av mig hölsteret. Jag tänker på hur jag förendras under dagen innan hade jag aldrig ens kunnat drömma om att göra ett inbrott. Nu har jag under loppet av en dag gjort tre inbrott och tagit en motorcyckel. Jag slår upp ögonen jag måste lyckats somna någon gång i natt. Till min förvåning hör jag någon som knackar på dörren. Jag tar upp pistolen och börjar sakta gå fram mot dörren. Plötsligt slås dörren upp…  

Kapitel 5

Av Tom beach Flickr

En tjej i ungefär min ålder springer in och slår igen dörren efter sig.

-Skjut inte, säger tjejen.

Jag släpper som förlamad min luftpistol.

-Du hade ändå inte skadat mig, de hade bara lockat till dig alla monster.

-Hade de inte skadat dig om jag sköt en blykula i dig?

-Nej. Just det, jag heter Alice.

-Jag heter Tobias.

-Vi borde åka, du kan väl köra motorcyckel?

-Typ.

Vi tar hissen till markplanet och jag hoppar på motorcyckeln. Jag väntar på att Alice ska hoppa på. Jag märker hur hon börjar krympa och hur hår  börjar växa över hela hennes kropp efter ungefär 1 minut känner jag inte igen henne, Hon står på alla fyra och är en varg. Hon börjar springa längs vägen mot skogen. Jag kör så snabbt jag kan, jag lägger märke till hur förfallet allt är. Efter ungefär en halvtimme kommer vi fram till en liten skogsväg. Vi följer den under ungefär en timme, plötsligt stannar Alice. Hon börjar växa och håret börjar ramla av.

-  Förlåt för att jag inte varnade dig, monsterna var nära och vi behövde bara komma däri rån. Mitt hus ligger här.

Vi går in i en litten trästuga. Jag går in i det lilla badrummet och duschar mig. Vi sätter oss och äter.

-Jag måste få svar, var är jag, vad har hänt här, vad är du och vad är monsterna?

-Jag är en vanlig människa som bara råkat födas med att kunna bli en varg, monsterna är vampyrer de är dom som rivit så mycket när dom letat efter människoblod det finns bara några 100 vanliga människor i världen.

Alice går in och lägger sig jag går efter. Sovrummet är trevligt, det har sådana där tapeter som ser ut som tidningspapper. Och en dubbelsäng.

- Jag är ledsen men det är den enda sängen i huset så du får sova här med mig, sa Alice förläget.

Jag svarar inte ens utan går bara och lägger mig. Jag ser in i hennes ljusblå ögon som ser identiska ut med Christinas, ett styng av smärta träffar mig plötsligt. Jag har knappt tänkt på Christina och jag börjar först tänka på henne när jag ligger och tittar in i en annan tjejs ögon. Vad är jag för hemsk människa? Jag hoppas jag kan somna bort från denna världen. Efter några timmar somnar jag äntligen.

Var är jag? Det tar en sekund tills jag kommer ihåg allt. Alice sover fortfarande så jag skakar liv i henne och vi går upp för att äta frukost.

-Som du kanske fattat finns det en anledning att vi i motståndsrörelsen ville att du skulle komma hit. I denna världen finns det vampyrer och vi som kan förvandla oss till ett djur. Vampyrerna har dödat alla vanliga människor och många av oss som kan förvandla oss till djur. Vi är en minoritet. Det vi behöver hjälp med är att få ut vår ledare ur stället där dom tagit honom till fånga.

• Hur ska jag göra?
• Du är den enda som kan komma på det. Vi har försökt mer en 100 gånger och förlorat mer än 200 av oss.

Jag kan inte fatta hur motståndsrörelsen kan tro att jag ska kunna ta mig in och rädda deras ledare.

• Just det dom håller till på Mount Shillian, det enda som kan döda en vampyr är silver. Vet du vad, ta bara denna boken om Vampyrerna.

Kapitel 6

När vi satt och åt kvällsmat kom jag på det

-Alice jag måste åka tillbaka till min värld för att hämta några saker Det Jag behöver är

• En silverkniv
• Två silverkastknivar  
• Bergsklätringsutrustning

• Snälla kan du inte stanna i dag också
• Okej

Vi sätter oss ner i soffan. Alice tar fram en kontroll och trycker på en knapp, väggen öppnas och en platt tv kommer ut. Vi sitter och ser på filmer hela dagen. Några filmer känner jag igen från min värld men ingen är riktigt likadan. Till slut somnar Alice, jag kyser henne på pannan och går ut. Jag hoppar upp på min motorcyckel och kör iväg. Det tar längre tid en vad jag mindes till stan men när jag väl är framme går det snabbt till skolan. När jag ser skolan känns det overkligt att allt är så sönder, dammen är uttorkad och alla rutor är sönder. Nu vill jag bara tillbaka till min värld, så jag låser upp dörren och går in.

Kapitel 7     

Allt känns så likt men ändå så annorlunda mot hur det var innan. Det är natt i denna världen också. Hur många dagar har jag missat? Plötsligt kommer jag att tänka på att Christina kanske kommit hem. Och min mamma och pappa måste tro jag har rymt. Plötsligt får jag bråttom att komma hem så jag börjar att springa. Jag går in genom dörren jag ser mamma och pappa ligga i soffan       

• Hej !

• Hej, var har du varit? undrade mamma
• Jag är ledsen men jag kan inte säga det, du får helt enkelt lita på mig.
• Du kommer hem efter två dagar och säger att jag inte kan få veta var du varit, skriker mamma
• Jag behövde komma bort ett tag bara, ljög jag

Jag går, öppnar kylskåpet, tar fram smör, ost, brer min macka och lägger på ost. Jag sätter mig ner och börjar äta. Jag går upp och ringer Christina

• Hej kan du komma till mig? undrar jag
• Ok jag kommer, svarar Christina

Jag sätter mig framför min mac och slösurfar i några minuter tills Christina kommer.

• Hej!
• Var det kul i Rom?
• Ja men jag saknade sig

Vi går och lägger oss och pratar och jag  känner hennes kropps värme mot min hud. Jag vaknar upp, Chrisitna sitter vid min mac och ser på något på youtube. Jag går upp och öppnar min garderob. På en krok hänger en gammal sliten rock. Jag sticker in min hand i fickan och känner en papperslapp mot mina fingrar jag tar upp den och läser

Ta med denna jackan till den magiska världen, den kan komma till andvändning gå till magiska världen nu.

ps den är tänjbar.

• Jag måsste gå jag kommer inte tillbaka på några dagar

• Jag följer med.
• Kom nu då.

Kapitel 8

Jag börjar springa mot dörren vi går in tar vi på oss jackan. Det är lättare och ta sig upp på berget än jag trodde på toppen ser det utt som ett stort fängelse. Vi öppnar försiktigt dörren och smyger in vi smyger igenom en gigantisk matsal där en man sitter som ser ut väldigt mycket som städaren. Vi går ner i källaren där stinker död och instängt jag går fram till en bur. Till min stora förvåning  Alice där

• Vad har hänt ?
• Jag försökte rädda Alec men den feta vampyren såg mig.

efter några minuter är Alice en varg igen och går igenom gallret. Till min förskräckelse ser Christina lik blek och svag ut.

• Vad har du gjort ?
• Jag behövde energi så jag tog av Christinas.

Jag kan inte låta bli så jag slår till Alice på ögat.

• Aj som fan !

Nu har även Alec kommit ut och står och skrattar i ett hörn. Vi går tt genom en dörr i källaren

• Vi skiljer oss åt nu.
• Gärna.
• Just det din belöning

Alec räcker fram en bunt med 20000 dollar. Jag och Christina börjar springa mot dörren. Vi går igenom den och allt känns bra igen.

Kapitel 9

På lunchen sitter jag och tänker på vilken tur det var att Christina blev vanlig igen. Så fort vi kom igenom dörren blev Christina precis som vanligt. Vi går ut på rast och går till vattnet. Jag stelnar till Städaren är i vattnet och ser ut att sjunka. Jag kastar mig i efter städaren och drar honom med all min kraft.

• Tack, kan jag få min nyckel nu?
• Okej

Jag räcker fram nyckeln

• Vi måste väl inte berätta för någon om mig ?   

  

Bild källor

Varg bilden

Luft pistolen