Gudasaga
Mitt namn är James. Ibland önskar jag att jag inte hade blivit född. Detta är min historia om ett av dom tillfällena eller.
Jag slår upp ögonen och kollar runt i mitt rum, det är rätt så kalt borttsät från m klar vaken jag tyckte att jag hörde ett ljud men hur är det möjligt för jag är ju flera tusen meter under ytan i en av dom tre mäktigaste gudarnas palats. Här brukar man aldrig höra ett ljud bortset från när pappa skriker på någon av sina bröder. Men detta var inget skrik. Nej det lät som om någon krashade rakt in i sidan av palatset. Jag tar upp min treudd från stället där jag har alla mina vapen. Den är inte på långa vägar lika stor som pappas men jag är hyfsat säker på att jag skulle kunna döda en rätt så storväxt man med den. Jag tar också upp en dolk och lägger i skidan. Jag känner mig så himla rädd men jag har trots allt lovat pappa att vakta palatset och jag är rätt så säker på att jag är mer rädd för pappa än vad som än står utanför.
Jag går ut ur palatset. Jag blir väldigt förvånad när jag ser Afrodite stå utanför. Jag hoppar ner genom fönstret och landar elegant som en katt. På utsidan är det fult med näckrosor och andra vackra blommor. Genom allt går en grusgång och över den finns en pergola på varje sida av huset. Brevid Afrodite simmar en vitthaj omkring. Jag blir inte det minsta rädd för den. När ens pappa är gud över allt vatten och kan få vilket havsdjur som helst att komma blir det liksom så. Det är den som sitter gränsle över hajen som får mig att frysa till. Hon har stora oskyldiga bruna ögon och ett vågit brunt hår. Hon är klädd i kläder som jag verkligen gillar. Man kanske kan tänka sig att kärlekensgudinnas dotter ska vara snobbigt klädd men det är hon inte. Hon har ett par tajta jeans och en skinnjacka som ser ut att vara väldigt många storlekar för liten. Plötsligt vaknar jag till.
-Det är krig. Hades vill inte vara gud över underjorden längre. Han sa att om inte Zeus låter honom bli gud över himmeln startar han krig. Jag och Poseidon har bestämt oss för att strida på Zeus sida, sa Afrodite
-Men har alla andra valt Hades sida, undrar jag
- Sluta avbryta mig. Ingen valde Hades sida. Dom andra vill vara neutrala men du och Linna måste åka nu. Du får styra hajen.
-Vem är Linna? undrar jag.
- Ser du inte det. Det är min dotter.
Jag simmar elegant upp och sätter mig på hajen. Ännu en fördel med att vara en halvgud är att aldrig måste andas. Det är rätt så coolt för att jag som Poseidons son måste bara bara tänka på vart jag vill. Jag väljer att tänka på Florida.
När jag vaknar upp ligger jag på ett hotellrum. Om jag ska vara ärlig är det nästan mysigare än mitt rum, i stället för dom gråa vägarna är det vitt. På en vägg bredvid mig finns det en stor skjutdörr men det bästa av allt bredvid mig i sängen ligger Linna.
Det känns som om det har gått flera timmar innan Linna vaknar men det kan lika gärna ha gått 10 minuter.
- Hej, säger jag
- Hej, säger Linna
Hennes röst är ännu vackrare än vad jag hade trott. Jag sitter och funderar på hur jag kom hit men sedan slår det mig att Linna, trots hur litten och svag hon ser ut, förmodligen är nästan lika stark som jag.
- Vi måste åka vidare snart. Hades kan förmodligen gissa att vi är i närheten av kusten, säger jag.
- Vi skulle kunna flyga med första bästa plan här ifrån, funderar Linna.
Utan att jag svarar något ens så går vi ut och hoppar in i en taxi. I taxin luktar det rök men flyr man från ett gudakrig får man vara redo på lite rök. Vi kommer fram till flygplatsen när jag kommer på att vi inte har några pengar men Linna löser det genom att charma chauffören totalt. Jag går mot flygperrongen när Linna börjar släpa mig mot flygfältet . Vi ser ett flygplan och går in i det. Vi sätter oss ner i varsin flygstol. Jag kan inte låta bli längre så jag kysser henne rakt på munnen. Först blir hon lite stel men efter ett tag så börjar hon besvara kyssen. Glöm nu inte vad jag skrev om att vi halvblod inte måste andas för vi fortsatte hångla i en timme.
- Jag älskar dig, viskar jag i hennes öra.
- Jag älskar dig med, viskar hon.
När vi åkt i ungefär en timme somnar hon med huvudet vilande i mitt knä. Jag vaknar av att Linna kysser mig försiktigt på mig mun.
- Vi är framme, viskar hon.
Vi går ur planet och in på perrongen, och där kommer jag på att jag glömde treudden och bara har min dolk nu. Jag ser på en skylt att vi är i Stockholm. När vi väl kommer ur flygplatsen tar Linna till min förvåning upp en dolk. Hon tar skaftet och dunkar det i rutan. Hon låser upp bilen och frågar om jag kan köra. Jag sätter mig vid ratten och kör iväg. Efter ett tag kommer vi fram till ett hotell som ser bra ut. Till min förvåning lyckas hon flörta oss till ett rum. När vi kommer in i hissen märker jag att Linna är spänd men hon säger inte ett ord så vi går in i hissen. Där står en gubbe. Först tror jag att han är normal människa men när jag kollar på hans arm som håller i en käpp ser jag hans ben. Innan han hinner reagera sticker jag min långa dolk i honom sedan sparkar Linna av hans huvud, köttet är helt grönt.
- Vi borde inte stanna här, viskar jag.
- James jag är alldeles för trött för att sticka. När jag flörtar med så många människor med min kraft så blir jag alldeles utmattad.
Jag kan inte annat än gå med på det enda hon begär. Vi går upp till rummet. När vi hör tusen steg utanför rummet slås helt plötsligt dörren upp och in kommer tusentals döda människor som Hades har skickat på oss. Jag hinner knappt tänka hur ska två människor klara sig ur detta, särkilt när en är utmattad, när alla ramlar ihop, äntligen döda för evigt. Jag borde kanske reagera på något annat sätt man det enda jag gör är att jag går och lägger mig. Jag vaknar av att farbror Zeus sitter på kanten av sängen
- Vad hände? frågar jag.
- Hades är död, din pappa dödade honom, sa han.
Nu är jag 20 år. Jag lever ironiskt nog i Stockholm. Detta är historien om när jag och Linna blev ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar